Browsing Category

Tankar

Honey and the bee’s – ett mobbingsforum?

Asså jag blir så trött. För er som inte vet vad Honey and the bee’s är så är det praktiskt taget Sveriges största grupp på Facebook för endast tjejer, mhm, endast tjejer. Det är som att läsa DRAMA PÅ FULL NIVÅ.

Detta är nu andra gången som jag tänkt på det att tjejer hoppar på andra, alltså mig.
Första gången var det att jag hade skrivit ett blogginlägg i hettans stund hur ledsen jag var att jag inte fick tag på en viss grej för det blev slutsålt på 2 sekunder. Jag är HSP och jag känner extra mycket men det fattar inte folk.
Så jag hade FLERA TUSEN som kallade mig saker, nedvärderade mig och mobbade mig med enkla ord, utan att admin grep in. Jag hade alltså 12000 som hade klickat in på mitt inlägg, tänk då hur många som satt och var emot lilla mig. Det kan trycka ner en person rätt så rejält.

Nu var det en sån löjlig sak att jag undrade om några badrockar och jag hade svarat en tjej lite för snabbt och uteslutit en emoji och nu sitter 2-3 tjejer och kallar mig bitch, att jag har attitydproblem osv, jag har nu tagit bort inlägget men har bildbevis då jag sparade allting innan.
Tjejen som jag svarade skrev till mig i pm och hon fattade inte varför dom va så sura för hon tog inte illa vid sig och att jag skulle skita i vad dom sa till mig.
Alltså detta började med badrockar samt att det är personer som inte ens har med saken att göra utan ville bara trycka ner mig, hur pinsamt?

Men eftersom jag bröt ihop på jobbet inatt så är jag redan på bottnen och sen kommer folk och börjar kalla mig det ena efter det andra för dom har tolkat min kommentar fel??
Satt ärligt talat i mitt kök och storgrät för jag orkade inte, det är några som egentligen är luft men jag orkade inte ta det. Speciellt när jag stod helt själv utan någon bakom mig i kommentarsfältet.

Istället för att säga till mig att den kommentaren kan nog tolkas fel, eller något annat i form av tjingeling, hur menar du där?
Så sitter dom alltså och hackar på en person dom inte känner och anklagar henne för det ena efter det andra.
Vem gör så??

(I stundens hetta tänkte jag hänga ut tjejerna men nu är det lugnt, väntar på karma istället, ska inte sjunka till samma nivå )

Hur jag ser på saken nu i efterhand.

honey and the bees

honey and the bees

Tankar som tvingat sig in i mitt huvud

Klockan är nu snart 8 på morgonen. Jag har varit hemma hela veckan från jobbet pga mitt psyke och mitt psyke har påverkar min kropp så när jag var redo att gå tillbaka så var inte min kropp det.

Det jag pratar om är mina tankar som tvingat sig in i mitt huvud och tar över mitt liv, igen. Jag nedvärderar mig själv ordentligt hela tiden, enligt mig själv är jag inte bra på något, ingenting alls. Jag har inte fått den sorts av belöning eller bekräftelse som jag själv känner är nödvändig för jag ska känna mig bra.

Just nu är det mycket tankar att jag måste gå ner i vikt, annars syns jag inte och når inte mina mål. Jag gick upp ”en del” när jag bodde hemma, levde gott och rörde väldigt lite på mig och det plågar mig nu. Jag har inte viljan eller orken att äta/laga mat för jag är rädd att jag kommer gå upp ännu mer och jag är trött på att diska hela jävla tiden, så den här veckan har jag sovit väldigt dåligt under väldigt konstiga tider (var vaken i nästan ett dygn och åt typ ingenting) och pga det fick jag ont i magen för jag var hungrig, inte ätit och sen fått ont i magen när jag väl åt – detta händer mig lite då och då. Jag hade 3 nätter jag inte fick sova för min mage tvingade upp mig flera gånger. Jag vågar inte gå till gymmet själv och har därför inte gjort det även jag faktiskt har köpt ett gymkort.

Jag kommer på mig själv när jag är ute och ska t.ex. fixa något ärende som handla mat eller nåt och möter antingen ett killgäng eller tjejgäng som båda är väldigt bra på att döma tjejers kroppar, jag går och skäms för min kropp, speciellt mina lår och rumpa, går med sänkt blick och hoppas på att ingen ser mig. Det har alltid varit min skam. Mina lår har alltid varit djävulen i mitt huvud och jag har kämpat att hålla dom smala enda sen jag slutade med konståkningen.
Jag vill inte visa mig för vänner, familj och knappt mig själv för jag ser varenda fel som jag måste fixa. Jag vill inte sexualiseras så jag håller mig till pösiga kläder, då ser ingen hur jag ser ut och jag slipper äckliga blickar. Då ser ingen hur jag ser ut.
Vill inte ha magtröja och knappt linnen för det visar min mage som majoriteten av tiden är svullen. Eller mina armar som börjar samla på sig fett som dom annars aldrig gör.
Jag kollar på andra tjejer och tänker vad de måste tänka om mig, för stor, borde träna och såna saker, speciellt om dom är mindre än mig.

Jag har haft dessa tankarna sen jag var 10 ÅR, jag har inte duschat med någon annan tjej sen jag gick i 4an och började utvecklas. Jag var en av dom första och jag skämdes och det har hållit i sig än idag. Duschade innan alla andra efter idrotten eller inte alls för jag va rädd att visa mig.
Har levt med en sån rädsla för livet att jag vet inte om jag har påverkat mig själv att vara blyg och introvert. Hade jag kunnat vara så mycket mer om jag valde att inte skämmas när jag var 10 år?

Tankar som tvingat sig in i mitt huvud

Foto: Sigetty 

Någon måste vara den första

Hej igen efter sååå länge sen jag faktiskt gjorde ett inlägg, jag har handskats med mitt psyke och nu på sistone har jag nästan bara sovit. Ingenting har varit viktigt och jag tappade greppet där ett tag men nu har jag bestämt mig to kick some ass och bli den bästa jag som jag kan bli.
Göra vad jag vill, klättra mot målen och bara lyckas, dock räknar jag med några motgångar såklart, det är mig vi pratar om och hittills har jag inte någon erfarenhet av framgång. Så jag får jobba hårdare och troligtvis ensam, vet inte om det är någon som har lyckats utan någon hjälp men någon måste ju bli den första, right?

Jag brottas med min vikt en del nu också, det har lagt sig lite för mycket på kroppen och jag har köpt ett gymkort men jag har inte vågat gå dit.
Lite som att lämna lägenheten, det har jag också svårt med. Stannar hellre inne och liksom gömmer mig på nåt sätt.
Det låter värre än vad det är, jag måste bara ha nån med mig, så jag känner mig trygg.

Det är så mycket jag hade kunnat berätta för er men jag ska inte tråka ut er. Jag är öppen med min psykiska ohälsa men jag vet inte riktigt hur mycket och vad jag kan berätta för er utan att det blir jobbigt eller tråkigt för er. Inte för det ska vara underhållning hur någon mår men ni förstår säkert vad jag menar.

Jag ska vara mer aktiv här på bloggen from now on, men försöka hålla mig till vad den är till för skönhet och foto samt en gnutta livsstil, det är ju fortfarande en blogg.

Puss! 

sigetty
sigetty

Foto: Sigetty

Jag har tappat bort mig själv

Jag sitter och tittar bak på bilder för en tid tillbaka och har börjat inse att jag är inte samma person längre, känns som jag är så långt ifrån den här personen som tacklade smärtan med humor. Nu känns det som den där humorn är borta och jag står kvar som en surtant som ser allting negativt, har ingen energi och bara är så jäkla tråkig??
Någon annan som har märkt samma sak?

Jag klär mig sämre, jag fixar knappt mig, jag låter mig själv se ut som en luffare och inte ta hand om mig själv?
VEM ÄR JAG??!

Jag vill tillbaka till den där tjejen som kan skämta på alla möjliga sätt, speciellt i mina inlägg, bara göra skiten lättare!
Kan vara så att jag har tappat bort mig själv, jag vet inte längre vem jag är, hur jag ska uttrycka mig och bara bli bättre, hur gör man?
Ska man börja med yoga eller sånt och bara oummmmm och tro att man är sig själv igen?
Fast det kanske är meditation man kör såna ljud??

Nej i höst ska jag hitta mig själv igen och verkligen ta hand om mitt inre och yttre lika mycket. Sluta vara så lat!

jag har tappat bort mig själv
jag har tappat bort mig själv

Vill inte låtsas vara någon annan

Okej, en liten uppdatering.
Jag är hemma från Hölminge och varit i stort sett hela veckan men medan jag har varit hemma har jag inte varit på ett bra psykiskt ställe och jag har knappt lämnat lägenheten och därför inte uppdaterat något och inte varit motiverad att skapa något.
Jag håller på att försöka hitta vloggmaterial som jag inte vet om jag har gjort ens och då ska jag börja redigera Hölmingevloggen och av 3 dagar så har jag 1 dag sen vill inte min dator samarbeta och hitta materialet i min kamera. Vet inte om ni förstår vad jag menar men det är väl jag som tänker ”högt”.

Jag kämpar lite med att vara mig själv och tankar styr lite väl mycket nu tycker jag och det är inte bra, dock har jag inte tappat kontrollen, även fast det känns som jag aldrig haft den överhuvudtaget.

Jag vill förändra mitt liv på så många olika plan och i den här förändringen ingår att bete sig ”bra” för att bli godkänd, jag vill inte ta upp det riktigt då jag inte vet om jag kommer få problem då men saken är att jag vill inte låtsas vara någon annan, låtsas ha ett annat språk, va en annan människa för att få någon annan att godkänna mig?
Jag vill vara mig själv och visa det redan från början och den som tycker om mig för det gör det, annars är det bara att gå vidare. Är det inte lite som Mcdonalds annars?
Skitfina hamburgare på bild och sen när man väl får den så är det inte alls likadant. Åååååååh vad jag vill prata mer öppet om det här men jag vet inte om jag vågar men hoppas några av er förstår cuz this drives me nuuuts.
Kanske i framtiden!

Vill inte låtsas vara någon annan

Hölminge

Vet inte hur jag ska börja det här inlägget men just nu befinner jag mig i Hölminge utanför Ljungby, mitt ute i i ingenstans basically med familjen. Jag kände att jag behövde åka iväg och andas, ta mig ifrån allting som är rutin och tänka på annat. Dock har det inte blivit så mycket tänk på annat då jag tänker nästan hela tiden på hur jag ser ut.

Vi var inne i stan idag och jag fick sån ångest när jag provade kläder så jag la tillbaka allting, gick ut ur butiken och grät. Min kropp har blivit så degig och jag mår så dåligt över det.
Jag sa till mig själv att jag ska inte prova några kläder på ett bra tag, undvika vad som får mig att må dåligt, börja träna och äta rätt tills resultat har kommit.

Så ikväll har jag inte velat göra något och jag har legat och sovit i flera timmar för det är det jag gör, jag sover för att undvika verkligheten.
Imorgon åker vi hem och jag vet inte om jag är redo att gå tillbaka. Vill inte, kan inte.

hölminge