Är jag påväg tillbaka?

Jag lyssnade inatt på P1 dokumentär – Mitt ätstörda gäng och ett tag satt jag bara som helt i trans då det va sååå mycket jag kände igen mig i. Sjukt jävla läskigt men det satte också igång mina tankar och om hur mitt tänk har utvecklats.

Det är ju som dom säger att det finns kvar men att det finns nu andra saker som är viktigare och därför blir det inte en lika stor grej. Men jag kan allvarligt säga att jag är påväg tillbaka och har mer och mer tankar att måste göra det ena efter det andra för jag har gått upp, i mina ögon, rätt så ordentligt.
Dock har jag bott hemma ett tag och satt i mig det ena och det andra så det försvinner väl nu när jag bor själv men skäms över hur jag ser ut och har gjort i flera år.

Jag minns inte ens när jag var på stranden sist för att sola och bada för jag vill inte att någon ska se mig. Jag har en bild från när jag var mindre och går på bryggan som vi har på Klitterhus men då åkte jag fortfarande konståkning och var vältränad och tänkte inte på det sättet.

Att jag ens badade i en body på eventet i Stockholm är helt overkligt för mig för jag hade AAAALDRIG gjort det om det inte fanns folk där som var så body positive som gjorde att jag faktiskt vågade. Tänkte inte ens på mitt häng där bak eller mina celluliter som verkar ha bildat stammar och förökat sig.

Men här hemma är det inte samma sak, folk vet vem jag är, att jag alltid sett ut på ett visst sätt och nu när jag inte gör det är jag rädd att folk ska snacka eller jag vet faktiskt inte. Folk är väl bättre på att döma här nere och jag vill inte att folk ska t.ex. sluta följa mig för jag inte håller måttet eller inte var som dom trodde. Fattar ni?
Fattar knappt själv vad jag menar men det jag vill säga är att jag börjar få tillbaka mina störda tankar med att jag ska inte äta vissa grejer och jag måste börja träna som fan och massa sånt.

Dock är jag nog för lat för att faktiskt göra något så drastiskt och det kommer sluta med att jag lever life och sätter det på en hälsosam nivå, precis som det ska va.

Mitt ätstörda gäng

Mitt ätstörda gäng

You Might Also Like...

1 Comment

  • Reply
    Mamma
    11/08/2018 at 07:10

    Min älskade dotter!!
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att du INTE tänker på allvar dra igång allt igen. Det rent ut sagt helvetet varken vill jag eller önskar jag någon annan ska behöva gå igenom. Att man inte kan få se ut som man är skapt. Att inse att skönhet kommer inifrån. Är du elak blir du automatiskt ful i mångas ögon.
    Tyvärr är ätstörning en sjukdom som drar mycket med sig. Jag kan bara komma ihåg hur ditt liv var. Se dig försvinna framför mina ögon, dina humörsvängningar som gjorde att man fick tassa på tå. Mitt slit för att få dig till att få RÄTT hjälp innan det var för sent. Alla dina vänner som försvann för att de inte orkade eller hade förståelsen för vad som hände eller vad du gick igenom. Du var tvungen att vara ute och gå i två timmar och kom du hem tidigare gick du i kvarteret tills det gått två timmar. Lägga av med konståkningen för man fick stora lår… Du kunde inte äta tomat för det var något i det röda som gjorde att man gick upp i vikt. Äta 100 gram broccoli på en hel dag och gud vet på hur många dar. När jag fick beskedet från BUP efter alla deras provtagningar, att din kropp är inställd på svält. Du var på väg mot en plågsam död. Men det insåg du inte. Inte förrän du började tappa håret. Först då tror jag att du vaknade till. Efter fem år i ett rent helvete. Är det värt det? Bara för att man är smal blir man automatiskt snygg. Så fel det är! Kan din omgivning inte acceptera hur du ser ut och är så ingås inte med dem. Det tar bara en massa onödig energi till att försöka anpassa sig för att duga. INGEN är perfekt! Vilken tråkig värld det hade blivit.
    Så min älskade, älskade dotter, du är så otroligt vacker som du är!!!
    Mamma älskar dig!!❤️❤️❤️

Leave a Reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.